Rosis
Mästare
Hej!
Idag på väg hem från jobbet tog jag en (lite) längre omväg hem, för att få uppleva den fina promenadvägen längs Ångermanälven. Solen sken, det var hög luft och lite höstvarmt. Löven sprakade i färger, men det syntes att många löv hade redan försvunnit från vissa grenar. På sina ställen fanns det massor med löv på den släta, jämna asfalterade promenadvägen, som en läcker höstmatta i glada färger. Så kom en lätt vindby och från den underbara aspkullen som finns längs vägen singlade det vackra gula löv. Jag fick ett sådant lyckorus av att se solen som gnistrade på träden, löven som sakta vinglade fram och tillbaka i luften på sin färd mot backen, vattnet som glittrade i älven, att jag kände en önskan att fånga allt på film. Ljudet av de prasslande asplöven går inte att beskriva, det var som sammet för öronen. Men istället för att filma det med mobilen kände jag att det räcker att jag ser det själv, och jag bara njöt av allt jag såg. Jag stannade en stund bara för att se och uppleva lukten, känslan, höra ljuden omkring och det var så härligt. Lägg till att jag dessutom går på en veckas ledigt, så kanske ni förstår den förväntan, och ruset som fyllde mig.
Idag på väg hem från jobbet tog jag en (lite) längre omväg hem, för att få uppleva den fina promenadvägen längs Ångermanälven. Solen sken, det var hög luft och lite höstvarmt. Löven sprakade i färger, men det syntes att många löv hade redan försvunnit från vissa grenar. På sina ställen fanns det massor med löv på den släta, jämna asfalterade promenadvägen, som en läcker höstmatta i glada färger. Så kom en lätt vindby och från den underbara aspkullen som finns längs vägen singlade det vackra gula löv. Jag fick ett sådant lyckorus av att se solen som gnistrade på träden, löven som sakta vinglade fram och tillbaka i luften på sin färd mot backen, vattnet som glittrade i älven, att jag kände en önskan att fånga allt på film. Ljudet av de prasslande asplöven går inte att beskriva, det var som sammet för öronen. Men istället för att filma det med mobilen kände jag att det räcker att jag ser det själv, och jag bara njöt av allt jag såg. Jag stannade en stund bara för att se och uppleva lukten, känslan, höra ljuden omkring och det var så härligt. Lägg till att jag dessutom går på en veckas ledigt, så kanske ni förstår den förväntan, och ruset som fyllde mig.
Senast ändrad: