Avslutad Ett bud med kärlek

[Sompote]

Info

Ännu en vecka närmar sig sitt slut. Visserligen är det söndag idag, men du har ändå gått ett varv i staden.
Som borgmästare har du faktiskt det högsta ansvaret för en stad i Arendyll , och det är skönt att ha full koll på att allt fungerar som det ska.
Verkstäderna vet vad de ska göra, fabrikerna är igång och det verkar som du snart kan uppgradera ett uråldrigt underverk igen.
Efter att ha tagit några kistor i spiran är du nöjd med dagen, och beger dig tillbaka mot stadshuset.
Nästan framme möts du av stadsbudet. Det är alla hjärtans dag idag, och när du ser vad stadsbudet kommer med, är det uppenbart att någon tycker om dig.

Slutdatum: 21 februari 2021
Vinster: 3000 diamanter att fördelas bland de bästa berättelserna

Tävling

Nu är vi så nyfikna, och vi har så många frågor!
Vad var det budet kom med?
Var det väntat? Kom det som en total överraskning?

Och från vem?
Är ni ihop sedan länge, eller är det någon du absolut inte hade väntat dig?
Och framför allt, är kärleken besvarad?
Vad blir ditt drag nu?

Låt fantasin flöda, och dela med dig av din berättelse!

Regler

• En berättelse per spelare.
• Godkänt tävlingsbidrag ska åtminstone besvara "Vad var det budet kom med?" och "Och från vem?"
• Bidraget ska vara lämpligt för läsare i alla åldrar.
• Minst 100 ord, max 1000 ord.
• Bild är frivilligt, max tre stycken i så fall.
• Du kan redigera ditt bidrag så länge tävlingen är öppen.
• Inlägg kommer vara dolda i tråden medan tävlingen pågår, så ni inte kan se andras bidrag.
• Team Elvenars beslut kan ej överklagas.

Här kan du ställa frågor om tävlingen.

 

[anga]

Efter en dag i staden, vandrade jag sakta hem. På trappan till mitt hus, satt en liten alvpojke och han hade något i sin hand. Han reste sig upp och bugade.
-Fru Borgmästare, jag kommer med ett bud från Sons of Anarchy.
Överraskad tog jag emot budet och öppnade det lilla paketet. Där låg en liten peng, en 50 cent och ett meddelande.
"Kära Borgmästare anga. Vi har vandrat i Arendyll många år, men aldrig sida vid sida. Men för att visa min respekt och vänskap, ger jag dig min lyckopeng 50 cent, som du kan bära med dig. MVH Din gamle vän MacSpolan."
Genast sprang jag in i huset och tog fram Scorpion-taggen i Silver och skrev ett meddelande med bara ett ord. Dito
Jag gav den lilla pojken en slant och sa:
-Var snäll och lämna detta till Sons O Anarchys by.
Med ett leende gick jag in, och somnade efter ännu en bra dag i Scorpionernas stad.

 

[DevilAngel65]

Om du läser detta brev innebär det att jag för alltid lämnat denna jord men att jag i all evighet kommer vaka över er.

Denna dag för exakt 20 år sedan Var mitt hjärta fullt av både enorm kärlek och bottenlös sorg. Jag hade precis friat och fått ett Ja till svars och min trolovade skulle bara hem och byta om innan vi skulle fira vår kommande äktenskap på restaurang. Det som blev vår största lycka blev också min största sorg. Samma stund som min älskade sprang upp för sin trappa slog blixten ned i räcket som hon höll i och hon försvann spårlöst i tomma intet. Avtrycket av hennes hand fanns att se på räcket och skorna hon hade på sig låg kvar på var sitt trappsteg, 4 steg imellan! Man kunde se att hon sprungit uppför trappan buren av glädjens vingar.
Just idag har hon varit borta i exakt 20 år och det har inte gått en dag utan att jag tänkt på henne. Vissa dagar har varit tunga som idag men andra dagar kan jag nästan svära på att hon finns där, bredvid mig, nära mig och med mig. Just idag var det en tung dag. Jag har spenderat hela dan runt om i stan och försökt sprida glädje och kärlek till folk. Känslor som för mig känns väldigt avlägsna idag. Med tunga steg kom jag hem till mitt hus men innan jag ens hann upp på trappan hörde jag en röst som andfått ropade efter mig. Det var redan sent på natten, närmare sagt kvart över elva och stadsbudet rusade fram till mig och sa flämtande att han sprungit genom stan sedan 4 på eftermiddagen och försökt hitta mig då det var viktigt att paketet skulle nå mig före midnatt. Jag tackade budet och gick in och la det mystiska paketet på skänken i hallen och tog av mig skorna och rocken. Gick till köket och satte på lite te-vatten och fixade en macka och var på väg att glömma paketet men råkade få syn på den när jag gick för att hämta tidningen från hallgolvet. Tog en närmare titt på paketet och såg något som jag inte sett på 20 år. Två tecknade hjärtan med en Amors pil igenom dom. En symbol som jag tillsammans med min älskade hade ristat på en enorm majestätisk ek på en kulle där jag friat till henne och fått det enkla men mest fantastiska ordet , ja, till svars. Jag rös i hela kroppen och darrade om händerna när jag öppnade paketet. Enkelt inslaget i blått papper, stort som en skolåda och högst ett halvt kilo tungt. Vad skulle jag hitta i lådan och vem kunde veta min bäst bevarade hemlighet med symbolen?
Under pappret fanns ett vackert snidat träask med konstiga symboler som nästan såg ut att röra på sig. När ag öppnade lådan hittade jag ett brev inuti samt ett hårlock som jag kunnat svära på var från min älskade. Med tårar i ögonen läste jag brevet som avslöjade exakt vad som hänt för 20 år sedan. Arveilyn som min älskade hette hade för närmare 300 år sedan flytt och kommit till jorden då hon länge fascinerats av både människor och alver, Hon var dotter till stjärnorna och var nästan lika gammal som himlavarvet självt. Tiden hon tillbringat här var bara en blinkning för henne men mot alla odds råkade hon bli kär i en vanlig dödlig, mig, och bestämt sig för att ingå en helig äktenskap med mig och betala ett pris som hon aldrig någonsin tvekade över, sin odödlighet. Kvällen som vi skulle fira vårt beslut hade stjärnorna som fött henne bestämt sig för att föra henne hem och skickat gudarnas låga att föra henne härifrån. Tiden efter det för henne var bara en blinkning men för mig en halv livstid,
Under brevet låg en ring med en sten som hade ett ljus vars like jag aldrig sett. Det såg ut som hela universum fanns inne i den lilla stenen.
Det sista Arveilyn skrev i brevet var att jag än hade möjlighet att förenas med henne, Genom att bära ringen skulle jag vid midnatt stå under stjärnornas sken och tänka på henne. Ringen skulle föra mig till henne och vi skulle få en evighet tillsammans.
Det är min största önskan att återförenas med min älskade och klockan är nu fem minuter i midnatt så jag måste skynda mig, Denna stad har gett mig liv och hopp men den har aldrig kunnat fylla tomrummet i mitt hjärta. Sörj mig inte, gläds med mig och fortsätt att utvecklas titta upp på stjärnorna och vet att jag finns dör ute och ser efter er.
Ers ödmjuke Borgmästare DevilAngel65

 

[harpan]

Som sagt hade jag Borgmästaren i Harpans distrikt gått min kvällsrunda, snön knarrade under fötterna ,det var ordentligt kallt!! När jag nådde Stadshuset dök det upp en figur ur skuggorna! Han hade ett Kort i handen som han bad att få överlämna det å det ödmjukaste, som han uttryckte sig, från vem? frågade jag. Kortet var vackert täckt av hjärtan ! Från Hovstallmästaren svarade han, Hovstallmästaren tänkte jag, jag har ju inget stall (förutom till den Mörkpälsade Enhörningen) märkligt ! jag tog emot kortet och hälsad go kväll, budet försvann in i skuggorna, vem var han?

Nåväl jag tände lyckan utanför Stadshuset så att befolkningen skulle veta att allt var väl i staden, och gick in. Nyfiken öppnade jag kortet i hallen och läste följande: Jag skriver till er angående att jag läst på Elevenars Forum att ni önskar att ni ska kunna bygga ett stall i er stad så ni kan stalla in era Enhörningar, blev genast förtjust i idén och bestämde mig för att söka upp er men vågade inte träda fram, då jag vid anblicken av er genast blev förälskad i er, och att ni vill hjälpa Enhörningarna! Tanken att Polkagris Enhörningarna ska spricka av kylan gör mig mörkrädd!! Och Regnbågsenhörningarna blir å kalla om hovarna att dom stampar sönder sina solrosor!

Han skrev vidare att jag skulle tända en fotogen lyckta utan för Stadshuset i går kväll för att tala om Stallet och "annat", å klart jag gjorde ! Det var inte bara Enhörningar vi pratade om

 

[Mirabella77]

Det har varit en lång vecka. Som borgmästare har jag ett stort ansvar på mig. Så jag har haft koll på krigandet och förhandlingarna, set till att fabrikerna och verkstäderna ska fungera som det ska. Därpå har det varit en bra vecka där som man har fått mycket ut av kistorna i spiran och kommit till silver viket gav mig stora vinster.

Men det känns som något är tomt, så som om man har glömt något? Jag tog en extra vända runt stan men nej, allt var i sin snygga ordning. Men ändå kändes det tomt och den känslan inte bara att den minskade, den vart bara mer och mer allt eftersom jag vandrade i stan. Jag begav mig till stadshuset i mitt kontor. Men något var annorlunda, en underlig känsla tog över mig, inte en sådan dålig känsla, en sådan där känsla av värme och glädje. Jag kikade runt i rummet, allt var som vanligt men sen fann jag ett ovanligt brev på mitt bord, inte ett vanligt tråkigt brev utan ett med färg och glädje. Helt oväntad.

Brevet var smickrat med rosor och blommor, så vackert. En ros och en liten present låg vid den. På den med en väldig vacker still stod det ” …från din syster”. Med massor hälsningar och kärleksfulla grattis på denna speciella dag, alla hjärtans dag så fick jag ett magiskt halsband som ska ge tur i min stad. Det var som en överraskning för mig. Nu var inte min dag längre kal, utan varm av min systers kärlek till mig.

Men det går inte lämna hennes varma brev obesvarat. Jag passade på att skriva ett brev till henne med guldbokstäver och pynta den med allt smått och gått så den vart riktig vacker. Dessutom har jag en överraskning till henne! Undrar om hon kommer gilla den?

 

[Gose]

Efter en härlig dag i min stad, som avslutades med att besegra andra bossen i spiran och hejande på mina andra medlemmar i brödraskapet som kämpade på jämsides med mig, så var det dags att bege sig tillbaka till stadshuset för lite småbestyr innan natten. När jag närmade mig stadshuset såg jag till min förvåning stadsbudet komma springandes med hela famnen full med blommor, hjärtformade chokladaskar och glittrande kort.

• Borgmästare, Ladyboss, nu har allt kommit! Allt har samlats i Goda grannskapets fyr som du bad om. ropade stadsbudet glatt.

Något smått förvirrat tittade jag frågande på honom innan jag kom på att det var ju Alla hjärtans dag idag!

• Åh herregud är det redan idag? utropade jag nu exalterat. Vi får skynda oss att göra iordning allt! Mot fyren!

Snabbt tog jag hälften av alla presenterna och sprang före nedåt gatan. Väl framme vid fyren såg jag att stadens invånare redan börjat pynta med hjärtformade ballonger och dukat upp massor av godsaker på duk-klädda bord dekorerade med massor av blommor och girlanger. Jag kände mig upprymd, nu skulle det inte vara länge till innan alla kom!

Orkestern började stämma sina instrument och inom kort började romantisk medryckande musik flöda genom stadens gator. Allt var klart, maten framdukad och presenterna till allesammans framlagda. Otåligt stod jag väntandes tillsammans med mina stadsinvånare.

• Ser ni något ännu? Kommer de? viskade jag otåligt, kikandes nedför gatan.

Sakta började solen gå ner och molnen målades i rosa, orange och röda färger. Då utropar utkiken i fyren:

• De är här! Nu kommer de!

Med en pirrande känsla i kroppen gick jag dem till mötes. För att möta alla mina kära brödraskapsmedlemmar!

Som ärkemagiker vill jag göra något extra för alla mina brödraskapsmedlemmar. Utan dem så finns det inget BS och de kämpar så fint tillsammans och hjälper varandra. Jag vill visa hur mycket jag uppskattar dem och vad de ger till oss som BS varje vecka.

• Ni är bäst, önskar jag kunde ge er mer än bara denna fest <3

Kramar från er Gose (Ladyboss )

 

[PEMS]

Hon som äger mitt hjärta

Mörkret har lagt sig över staden och i den öppna spisen sprakar resterna av den värmande brasa som tidigare spred sitt mjuka, förtrollande sken

över oss båda. På min arm ligger en skönhet, mitt hjärta, min själ. Jag stryker försiktigt bort en hårlock från hennes panna, hon smackar lite med läpparna men fortsätter sova. Jag ler lite och lutar stilla mitt huvud mot hennes och sluter ögonen. Minnet letar sig tillbaka till kvällens början…

Jag hade planerat en överraskning för min vackra, hon som ägt mitt hjärta i så många år. Hennes favoritgryta puttrade på spisen och allt var upplagt för en kväll av kärlek, jag skulle bara utdela de sista instruktionerna för träningen av trupperna när stadsbudet levererade ett viktigt meddelande.

Med rynkade ögonbryn öppnar jag skriftrullen… ”Möt mig vid bäcken där vi först kysstes”, löd det korta meddelandet. Med en ansträngning lyckades jag dölja mitt leende för stadsbudet, nickade kort och skickade iväg honom. Men inom mig bubblade det av förvä

ntan. Vad hade hon nu i kikaren?

En kort stund senare hade jag med raska steg tagit mig till bäcken och strosade långsamt på stigen. Himlen började bli rosa och solens strålar skickade gnistor över det porlande vattnet. Då såg jag henne… Stående i det kalla vattnet med bara särken på sig. Hon tittade upp och mötte min blick med ett okynnigt leende. Jag var förlorad.

Med snabba steg var jag framme vid henne, svepte upp henne i mina starka armar, höll henne tätt intill mig och borrade ner min näsa i hennes fuktiga hår. ”Min älskling, du frestar mig…” mumlade jag tyst. Hon fnittrade förtjust och strök mig varsamt över kinden, lyfte med ett finger min haka och tog hungrigt mina läppar i besittning. Vi kysstes länge och innerligt tills hon viskade: ”Låt oss gå hem…”

Hon rör sig lite, jag försöker rätta till mig för att ligga bekvämare och fäster blicken på de falnande lågorna i elden. Hennes hand kryper upp och vilar stilla mot min bröstkorg. Fortfarande, efter alla dessa år, är jag förbluffad över känslan och

reaktionen hennes lilla hand väcker i mig och den intensiva känsla som än idag vibrerar mellan oss. Kvällen hade varit alldeles perfekt, men det som verkligen betyder något ligger i mina armar och sover.

Hon som äger mitt hjärta för alltid.

 

[GeBis]

På trappan där stod den finaste korg, flätad med glädje, ej tårar av sorg.
"Lyft du på locket" en röst viska till mig. Där fanns en lapp som löd"jag tycker om dig".
Tillsammans med en kaka, så ljuv och så god. Mitt hjärta ett stort glädjeskutt tog.
Men vem är det från? jag till mig själv fråga. I vems hjärta kan jag tänt en låga?
Jag trodde mig ana och snart fick jag mitt svar, det var ju från min make som ju är så underbar!
Så delade vi kakan, varsin halva vi fick. Tog varandra i handen och in i vår stuga gick. <3

 

[Lovajoni]

Stadsbudet håller fram ett rött paket med vita snören, och den gamla slagdänga susar förbi i mitt huvud, på paketet är de instucken en röd ros.
-va gulligt, vem är de ifrån? Frågar jag.
-Han där borta. Säger budet och pekar mot segerkällorna, vem annars ? och lägger till ett snett leende.
Då ser jag prins charmig i sin vagn. Att han inte ger upp, jag har avvisat honom i minst tre event och lämnat tillbaka x antal små gåvor som han försökt att ge mej genom åren. Han ler sitt bredaste leende och drar en kam genom sitt hårsvall. Jag suckar tungt.
-De är ju lite deppigt att han är den ende som uppvaktar mej idag, jag kanske ska ge honom en chans...
-Inte riktigt den ende ,säger budet, De ligger en blomsterbukett på trappan till stadshuset.
-Tack! Jag ger budet en puss i pannan och säger åt honom att lämna tillbaka paketet till prinsen. Hälsa honom att jag är övertygad om att den rätta finns där ute någonstans för honom.
Budet rodnar upp till öronen och lunkar iväg. På trappan ligger de helt riktigt en bukett med ett litet kort där de står "Puss & Kram" inget namn. Jag blir varm i hjärtat och tänker att de fint att bli lite uppvaktad även om jag inte vet av vem.
Men jag har inte tid till att fundera så mycke, jag och de övriga i brödraskapet är bjudna till självaste drottning Gose på semlor och de kan jag bara inte komma sent till, förra gången hade Svenne satt i sej den sista semlan innan jag kom.
Medans jag byter om känner jag ett stick av dåligt samvete inför Prins Charmig, men han tar för mycket plats och ger för lite, dessutom står jag inte ut med de smilet.
När jag rider iväg mot semelkalaset tänker jag att en dag dyker han nog upp min drömprins.

 

[Sompote]

Kungörelse

Tack för väldigt fina berättelser!
Det har varit ett nöje att få ta del av dem, och faktiskt, alla hade sin charm på sitt sätt.
Men, bland alla bra berättelser, var några lite mer fantastiska än andra.

Och innan vi avslöjar vinnarna, vill vi kärleksfullt tacka de som inte kom på prispall med en liten påse med diamanter.
50 diamanter var till följande borgmästare:
@anga för en respektfull vänskap med en annan borgmästare.
@harpan för intressanta samtal med hovstallmästaren.
@Mirabella77 för sin syskonkärlek.
@GeBis för sin kaka, som sig väl lät smaka.
@Lovajoni som väntar på en annan prins.


På tredje plats hittar vi berättelsen om en ledares kärlek till sitt brödrasällskap, och det märks att de är i goda händer.
500 diamanter till @Gose och festen i goda grannskapets fyr!

Sedan blev det svårare, två berättelser tog oss alla med storm. Det var svårt att välja en, men till slut blev det så här:

På andra plats hittar vi berättelsen om ett bud som vänder bottenlös sorg till evig lycka.
1000 diamanter till @DevilAngel65 och det mystiska paketet!

På första plats hittar vi berättelsen om en underbar kväll med sin älskling.
1250 diamanter till @PEMS och "hon som äger mitt hjärta"!

Alla diamanter är redan utdelade till respektive borgmästare.
Vill ni gratulera någon av vinnarna? Några synpunkter på tävlingen? Gör det här!

Team Elvenar genom Sompote