Sanningen svider, då är det lätt att att inte bemöta den
Jag passar på att måla upp ett scenario
Ett nytt äventyr annonseras och det bemöts av lite illvilja att delta i pga att det kommit ett nytt kapitel. Man har en omröstning ifall man ska delta eller inte. Äventyret startar och man tar en klar ledning, tyvärr fungerar det inte att spurta i början på ett maraton
Andra brödraskap hinner ikapp och förbi och man står som yra höns och begriper inte vad som hänt pga bristande förmåga att analysera situationen
Under steg 3 tar man ett beslut att bara köra en stig för att komma till hålet så fort som möjligt för att slippa krävande uppdrag med förtrollningar, och då kommer en efterhandskonstruktion i ett desperat försök att ha äran i behåll eftersom man inte kan planera och motivera medlemmarna (även kallat för "fusk" ur ett Macbolanskt synsätt
) så deltar man inte fullt ut. Detta är en fantastiskt usel bortförklaring för ens egna brister, men vad annat kan man förvänta sig
Det kan inte vara lätt att ha storhetsvansinne när resultatet visar något helt annat